Levern är ett livsviktigt organ som sitter på höger sida innanför revbenen. Levern är bland annat involverad i avgiftning, matsmältning, hormonsystem, immunsystemet, kontroll av blodsocker, lagring av näringsämnen och protein- och fettmetabolism.
I praktiken måste allting vi äter passera och hanteras i levern efter att det tagits upp genom tarmslemhinnan. Ett undantag är vissa fetter som i stället tas upp genom lymfan och transporteras direkt till blodomloppet utan att ta vägen via levern. Levern är därför ett mycket viktigt organ som omvandlar födan innan den används av kroppen. Blodet strömmar genom levern med högt flöde. På tre minuter har allt blod i kroppen passerat genom levern.
De vanligaste leverstörningarna beror på vår kost och vårt sätt att leva. Ett växande problem i västländerna är att vi äter för mycket socker som till stor del omvandlas till fett i levern. Fettet inlagras i levern och även kring de olika organen inuti buken. Det är ett centralt problem i utvecklingen av det ”metabola syndromet” som bl.a. leder till höga blodfetter, högt blodtryck och diabetes typ 2. Förutom fettlever fångar våra analyser även upp andra störningar i leverfunktionen.
De vanligaste leverstörningarna vi hittar beror som sagt på vår kost och vårt sätt att leva. Fettlever är den allra vanligaste störningen (i blodproverna syns det som förhöjda ASAT och ALAT värden). Fettlever motverkas effektivt med förbättringar av kost och livsstil om det sker i tid. Övriga problem kräver oftast djupare analys och behöver hanteras av sjukvården.
Relevanta biomarkörer för levern är bland annat ALAT, ASAT, urea, albumin, ALP, laktatdehydrogenas, bilirubin, kolesterol, triglycerider, ferritin och gamma-GT. Levern är involverad i avgiftning, matsmältning, hormonsystem, immunsystemet, kontroll av blodsocker, lagring av näringsämnen och protein- och fettmetabolism. Levern producerar också galla som lagras i gallblåsan och töms ut i tarmen vid måltider. Galla är väsentlig för hanteringen av fett vid matsmältningen och gallan tas till stora delar upp igen längre ner i tarmen och bildar därmed ett kretslopp när det hjälper till att transportera fettet till levern. Gallan är också en viktig eliminationsväg för vissa ämnen som annars kan ansamlas och riskera att skada kroppen.
Ett särskilt problem som ibland dyker upp i hälsoundersökningar är att unga personer som tränar mycket kan ha avvikande leverprover. Det beror vanligen på vissa kosttillskott, näringspreparat eller i vissa fall till och med dopingpreparat och hormoner. Man ser då att leverproverna signalerar skador samtidigt som fysisk kondition och övriga värden är utmärkta. Ibland förekommer även värden som antyder svag njurfunktion. I sådana fall blir rådet att endast fokusera på att äta en näringsrik och vanlig kost samt att undvika olika typer av tillskott.
Leverns funktioner
Förutom att ta hand om den mat vi äter är också levern ett reningsverk som renar blodet från gifter och andra skadliga ämnen. Levern är också en fabrik som bildar många viktiga proteiner som behövs för att blodet ska kunna koagulera och att immunförsvaret ska fungera. Levern fungerar också som ett näringsförråd. Till exempel lagras glukos i form av glykogen samt vitaminer som A och B12. Glykogenet är det första som förbränns när blodglukosnivåerna minskar som t.ex. vid fasta.
Om man inte äter på ca 10–12 timmar börjar fettförbränningen öka när insulinnivåerna sjunker. Så fort man äter mat frisätts insulin och levern slår omedelbart tillbaka till glukosförbränning igen. Det gäller alltså att hålla nere insulinnivåerna om man skall bränna fett. Det kan man åstadkomma effektivt genom att äta mindre ofta och att undvika snabba kolhydrater. Data talar för att man skall låta matsmältningsorganen vila delar av dygnet. Helst skall man inte äta något på kvällen och därför ha 12 timmar mellan middag och frukost, inte gärna längre. Vissa hälsoproblem kan eventuellt uppkomma om man som en daglig rutin förlänger fastan till lunchen. Om man har förhöjda värden som visar att blodsockerregleringen är störd finns emellertid stor nytta av att förlänga den dagliga fastan 2-4 timmar, det vill säga till totalt 14-16 timmar.
Levern bildar galla som hjälper till att finfördela fettet så att det blir vattenlösligt och lättare kan transporteras till tarmen och ut ur kroppen eller tas upp igen av tarmen och återanvändas i kroppen. För att man ska kunna kissa ut skadliga ämnen måste ämnena vara vattenlösliga. De ämnen som är fettlösliga omvandlar levern till vattenlösliga. Till exempel omvandlar levern en del fettlösliga kvävehaltiga ämnen till urinämne. När proteiner bryts ned bildas ammoniak som omvandlas till urinämne i nedbrytningsprocessen. Alkohol förbränns i levern på ett likartat sätt som fruktos – tyvärr lagras då inte glykogen upp i levern utan det blir fett som lagras vilket kan skada levern.
Fettlever
Faktorer som påverkar leverfunktionen inkluderar ansamling av fett i levern, ett tillstånd som kallas fettlever och som anses förekomma hos ca 25% av befolkningen i moderna västerländska samhällen – vilket är uppseendeväckande och manar till reflektion. Fettlever kan upptäckas genom förhöjda ASAT och ALAT värden) vilket effektivt går att motverka med förbättringar av kost och livsstil om det sker i tid. Fettlever uppkommer främst p.g.a. ökat intag av snabba kolhydrater eller ibland alkohol.
Den första enskilda levermarkören som förändras vid fettlever brukar vara ASAT som stiger och tangerar eller överskrider den övre referensgränsen. Stegringen av ALAT är ett mer säkert tecken och dominerar vanligtvis över ASAT när tillståndet är mer etablerat. Dessa båda enzymer finns i levercellerna och när de läcker ut i blodet signalerar det skador i cellerna. ALAT är leverspecifikt men ASAT finns också rikligt i muskelceller – om aktuella muskelskador finns är det därför en felkälla för ASAT som man bör känna till.
I det fortsatta sjukdomsförloppet vid leverförfettning lurar typ 2 diabetes och om leverförfettningen avancerar ytterligare kan skadorna bli så stora att bindvävsinlagring i levern uppstår med kraftigare funktionsstörningar som följd. Dit skall man inte nå för då handlar det om riktigt allvarliga konsekvenser. Händelseförloppet är fullt möjligt att påverka om man tidigt uppmärksammar trenden och förändrar sin livsstil.
Ett annat och speciellt problem som kan påverka leverns hälsa är i fall man har ett överskott av järn som i så fall inlagras i levern. Man kan kontrollera ifall man har ett överskott av järn genom att granska ferritinvärdet. Om ferritinvärdet överskrider 200 µg/L är det för högt och ju högre värdet är desto mer säkert är det att man har hemokromatos, vilket är den medicinska termen för diagnosen ökad järninlagring. Vid mycket höga nivåer kan det inlagrade järnet skada levern och man kan se början till det genom att det börjar dyka upp ökningar av olika levermarkörer som exempelvis ALAT, ASAT och LDH. Har man ett högt ferritinvärde bör man låta en läkare bedöma situationen.
Problem med gallan
Ett relativt vanligt hälsoproblem i levern är gallsten eller mer ovanligt förträngningar i gallvägarna som båda syns tydligast som en ökning av gamma-GT och bilirubin men det kan också finnas helt andra förklaringar till att dessa två mätvärden ökar varför läkare bör rådfrågas om de är förhöjda. Om man känner till att man har haft förhöjt bilirubin under lång tid, och att man känner sig frisk och inte har andra avvikelser i laboratorievärdena är ett måttligt förhöjt bilirubinvärde med störst sannolikhet ett normalfynd.
Ett markant förhöjt bilirubinvärde färgar huden och ögonvitorna gula vilket kallas ikterus. Man kan också få en svår klåda vid riktigt höga Bilirubinvärden. Alkaliskt fosfatas (S-ALP) kan också, förutom bilirubin och gamma-GT, öka vid förträngningar i gallvägarna och om man gått ner i vikt samtidigt som ALP är förhöjt bör man inte vänta med att söka läkare.
Läkarna brukar prioritera utredningen och inte avvakta om man har ett värde på ALP som är högre än den övre referensgränsen.
Inflammation
Inflammation i levercellerna (ett tillstånd som kallas hepatit) påverkar leverfunktionen. Hepatit är vanligen orsakat av infektioner, toxiner etc. Det kan leda till kroniska skador på själva levercellerna och ökad bindvävsinlagring i levern och i vissa fall även senare cirros dvs. skrumplever. Ofta minskar leverns avgiftningsfunktion när leverfunktionen reduceras, vilket kan leda till problem från potentiellt skadliga ämnen när de ansamlas i stället för att lämna kroppen.
